Igår glömde jag skriva, att medan jag var på Myrorna så ringde Victor och var överlycklig över att han, på sin praktik, fått lära sig att göra en deg-snopp.

Jag vaknade idag och var hungrig. Tvingade mig upp för att göra omelett (något jag aldrig tidigare i mitt liv gjort, ska tilläggas. Omelett alltså, för gått upp ur sängen mot min vilja har jag gjort för många gånger. Tack för det, skolplikten!). Och Inge trodde det var middag. Det var det inte. Det var frukost. Jag var fortfarande hungrig efter det. Och jag behöver äta mig mätt var tredje timme, på ett ungefär. Jag började läsa ”Dubbelgångaren” av Fjodor Dostojevskij i brist på bättre saker. Och ja, jag menar läsa en fysisk bok med mina ögon. Den här utgåvan är från 1970-talet (den kom ut 1846 första gången) och värdelöst översatt. Mina teorier om varför. 1, Dostojevskij hatade grammatik. 2, översättaren kunde inte ryska. 3, den är inte översatt av en människa utan av en föregångaren till Google translate. 4, enligt förordet så har den aldrig tidigare översatts till svenska så dom kanske bara tog en engelsk översättning, översatte från den till svenska och hoppades att ingen skulle märka något. 5, översättaren blev sexuellt frustrerad medan han jobbade med den här boken och la en rejäl jävla sats över det färdigöversatta manuskriptet, vilket ledde till att tryckeriet fick improvisera lite. Teori nummer 5 skulle faktiskt kunna förklara varför en del meningar är sjukligt långa och saknar skiljetecken på rätt ställen. Jag har bara kommit till mitten av det fjärde kapitlet men har redan hittat minst ett stavfel. Och ibland (läs: ofta) måste jag läsa texten högt för att kunna förstå vad som menas. Dels för att huvudpersonen är minst sagt galen och dels för att det svenska språket gång på gång blir våldtaget av vedervärdig grammatik.
Men tillbaka till min hunger. Vi tvättade också. Så jag ska sova på Harry Potter i natt. Och vi (läs: jag) gjorde pizza. Fick mat först klockan, eh, åtta på kvällen kanske. Mitt blodsocker var nere på 3,8 klockan 15.44. Inge tog det på mig för jag. Jag vet inte varför. Mitt finger domnade bort efter det i alla fall. Han är en hypokondriker och tror att jag lider av konstant lågt blodsocker. Jag tror att jag får lågt blodsocker lätt för jag är så lång och alltid fryser. Jag skiter i vilket så länge jag får mat. Den enda maten jag fick var en advokado. Vilket är gott men långt ifrån mättande. Vi gjorde pizza. Med bacon och svamp. Och jag bröt ihop och grät panikartat till slut för jag var så hungrig och först då började Inge egentligen bry sig och gav mig mat. Som jag hade ägnat flera timmar åt att laga.
Jag hatar att folk inte kan läsa mina tankar om när jag är hungrig. Måste man säga till folk att man faktiskt håller på att dö lite grand? Blergh.

Sova. Adjö.
Ps är hungrig igen. Det var tre timmar sen jag åt och då blev jag inte riktigt proppmätt.

Vad jag har gjort idag. I punktform. Alltså. Korta meningar med många punkter.
Somnat sent. Pratat med Inge medan jag sov om hur han inte fick hålla i min hand för då förstör han mitt spel. Vaknat av att Inges f.d. kollegor ringt och bjudit med honom på kina-buffé i Ryd. Gått ut med soporna. Packat badkläder. Ätit en mesig macka. Ätit kina-buffé. Lyssnat på grabb/gubbsnack i stil med sånt som hör hemma i en bastu. Gått på second hand (Kretsboden). Sett ett fint turkost förkläde som jag tyvärr inte köpte. Gått till simhallen. Badat. Lekt i vågorna. Badat mer. Åkt vattenrutschkana, eller heter det vattenrutschbana? Och stavas det rutsch eller rutsh eller rusch? Roligt i vilket fall som. Åkt på gigantisk gummibåt i större vattenrutschbana. Krossat Inges fot. Ätit en banan. Badat bubbelpool. Gömt mig för Inge. Hittat Inge. Burit omkring på Inge i vattnet som en bebis och sjungt påhittade sånger. Badat ångbastu. Slutat bada. Gått till en cool affär som heter ”Tusen och en natt” som ligger inte så långt från simhallen. Köpte fina nålar där. Och hon som jag köpte sakerna av var så trevlig! Jag gillade henne. Gått till myrorna. Hittat hardcore Husqvarna symaskiner som borde stå på museum. Ville köpa en för sakens skull. Gjorde inte det. Besökade Olssons tyger. Jag älskar tyg. Åt på Subway. Använde kupong. Fick en kaka. Hm. Kaka. Den var inte så god. Borde valt ett äpple. Det hade dessutom varit nyttigare. Inge röstade på chips. Han förlorade. Fyllde i Inges papper. Lämnade Inges papper. Tog bussen hem. Spelade Skyrim. Åt pangkakor med smör och socker på, för. Jag älskar smör. Och nyss-nyss borstade jag tänderna och gick och lade mig i sängen och började skriva det här och det här verkar lida mot sitt slut. Såatteh. Party.

Jag har förresten drömt mycket dom senaste dagarna. Riktigt jävla mycket. Obehagligt. Fy. Kommer såklart inte ihåg allt men det jag minns är obehagskänslorna som kommer av att tänka på det lilla jag minns. Allt är så knäppt i mitt huvud.

Och jag glömde. Jonna ringde mig under tiden jag spelade Skyrim. Hon undrade om det fanns nagellacksborttagningsmedel på Willys i Nybro. Bra. För sånt, det vet ju jag. Inte så mycket alls. Men dom borde kanske ha det. Det är ju en hyfsat välsorterad matbutik och dom har ofta sånt.

Godnatt. Till Berit.

Till middag idag lagade jag raggmunkar. Det var gott. Fast jag fick lågt blodsocker när jag nästan var färdig. Dom dumma puckona väckte mig en timme tidigare, innan solens en gått upp! Så jag är trött nu. Riktigt jävla trött. Solen går upp vid halv nio typ. Men jag åt en macka till frukost. Det brukar räcka om jag äter frukost senare än idag. Urgh.

Har katt. Är glad. Hatar hår och liv. Kan inte le. Va.
Vill inte jobba. Har inte körkort, kan med andra ord 1. Inte ta mig härifrån och 2. Få ett jobb. Jag är less på mig själv. Känner därför ingen anledning att uppdatera min mongo-blogg. Jag gör inget om dagarna. Fast idag har jag lärt mig att ”draugr” betyder spöke på fornnordiska. Jupp. Jag hatade på alla som spelade wow hela dagarna istället för att ta tag i sitt liv. Själv spelar jag Skyrim hela dagarna. Hurra. Utan att vi vet ordet av det kommer jag att bli en fjortis också. För min värld blir bara mer knäpp och ironisk.

Imorgon ska jag till Inge. Men först ska jag göra Kalmar osäkert med mamma. Jonna förstörde dock mammas planer på att shoppa kläder till sig själv. Eller. Jonna gjorde det indirekt; den som egentligen kukade upp morgondagen var läkaren som hade en tid över imorgon. Varför Jonna ska till doktorn? Tydligen ska dom mäta henne för att se hur lång hon kommer bli. Jag mätte sånt lite lätt oseriöst hon skolsystern, inte hos en man med stetoskop. Och ja, skolsystern hade fel. Jag blev längre än vad hon trodde. Mina föräldrar är båda under 1,80 och jag är det äldsta barnet så man får väl gissa sig fram lite. Jag blev 1,85 och Oscar är runt 1,90 och Victor är som mig. Jag tror att Jonna blir antingen längre eller kortare än mig. Victor är rundare än Oscar och han blev kortare. Förutsatt att han växt färdigt. Och Jonna är rundare än mig. I och med att man har mer fett så kommer man tidigare in i puberteten, oftast. Det är därför världen blir knäppare och knäppare i och med fetma (vilken mina syskon inte har så mycket av; dom har bara fått mammas gener och det syns på dom att dom faktiskt äter till skillnad från oss med pappas gener). Alltså. Om man inte får vara barn så blir det fel. Och det där med Jonna, om hon blir längre eller kortare än mig. Om man är född i fel kropp och ska byta kön från tjej till kille (min syster ska inte det, detta är ett ett exempel på hur hormoner fungerar) så ger dom en hormoner för att komma in i puberteten på ett sätt som passar det könet dom identifierar sig med och doktorerna brukar vänta så länge det bara går innan dom sätter in hormonerna. Om man sätter in dom för tidigt så blir man kort, och det anses ju vara tjusigt att vara lång så därför vill ju folk vara det. Långa alltså. Inte korta. Jag har även en kompis som är, tja, lite längre än mig, jag vet inte exakt hur lång hon är. Men dom gav henne hormoner av nåt slag för att hon inte skulle bli superduperlång. Hon hade anlag för att bli det då hennes mamma är 1,92. Men i alla fall. Jonnas längd. Eller så tror jag att hon blir jättelång och att hennes rundare delar liksom drar ut sig (som när man manipulerar en bild och bara gör den högre och skiter i skalenligheten). Som att dom ger en extrem växtspurt, liksom. Jag har ingen aning om det ens är möjligt. Det borde vara det. Och allt här ovan har jag ingen källa till. Det är saker jag snappat upp och gått igenom i huvudet en hel del och dragit egna, kanske helgalna, slutsatser efter. Fast delen om att jag ska till Inge imorgon är sann.

Babbel babbel babbel.
Jag vill sova lite nu och slippa laga mat och skita i allt. Måste packa sen. Min väska är sönder. Lite. Jag är emot världen idag. Särskilt den delen som ger en dammråttor i näsan.

Det blåser. Stormvarning säger dom. Varför säger dom så mycket? Emil döpte dom den till.

Jonna tog hål i öronen på sig själv på nyårsafton. Hon är så jävla envis. Mamma säger nej; Jonna gör det ändå. Hon är fan värre än mig. Men-men. Jonnas öron blev inflamerade så till slut tog hon ut örhängena.

Den här hårfärgen, som skulle sitta i sex veckor (en och en halv månad), sitter så jävla bra. Vilket jag inte vet om jag vill. Blir inte så upphetsad av min utväxt. Tyvärr.

WordPress uppdaterade sin app, och då blev åäö stora hela tiden. Tack och lov har dom fixat det nu.

Jag vill bara rymma iväg med Inge. Springa tills vägen tar slut och sen lite längre och gömma mig och fnissar galet och bara kramas.

Hästapållarna rymde när dom sköt nyårsraketer. Det var spännande. Jag fick det på film, tror jag. Men det var väldigt mörkt. Fick dock inga raketer på film, fast jag försökte. Cwap-o-licious.

Jag vill inte ha huvudvärk.

Du har haft ångest dom senaste dagarna. Varit tvungen att döva ditt oroliga inre med piller från en burk. Du tog medvetet dom som gjorde dig snurrig och rund, för du ville tillföra något och inte bara bli av med ångesten.

Du tappade din mobil i golvet idag. Du är ett jävla klantarlse, vet du om det? Du gick ut och hämtade mjölk, du spillde mjölk på golvet och när du böjde dig framåt föll din mobil ur fickan och ner i mjölkpölen på det hårda kakelgolvet med betong under. Din mobil startar inte. Du har plockat isär den och lagt den på tork. Egentligen är du inte orolig, du har många backuper av diverse saker såsom kontakter, för du återställde mobilen för inte så länge sen. Din mobil var knappt åtta månader gammal. Du köpte en dyr försäkring till den när du köpte den, dagen efter din födelsedag, och du hoppades på att du inte skulle förstöra den på något sätt som skulle tvinga dig att avslöja att dina föräldrar har en gård. Det är inte det att du inte är stolt över vad dom gör, du passar bara inte in där. Men du har alltid sån otur, så självklart tappade du mobilen i mjölkrummet. För du är ju du.

Du byggde ihop din dator på din födelsedag. Alldeles själv. Din bästis var ditt mentala stöd men du gjorde allt själv. Egentligen. Och nu, åtta månader senare, inser du att du är korkad. Du tänker på hur trög du är som bara har en fläkt i din burk. Du förstår inte hur din dator kan leva, den borde vara kokt för länge sen. Nästa år ska du adoptera din bästis gamla chassi och flytta över dina delar till den. Det är minst fyra fläktar i den. Och du behöver nog inte ha datorn liggandes på skrivbordet med det chassit. Det är lite trångt ibland tycker du, med en burk på skrivbordet istället för under. Dom två skärmarna du har tar trots allt rätt så stor plats. Du funderar på om du fortfarande kan kalla din dator för Amnesia när du byter chassi. Blir det verkligen samma sak? Men du bestämmer dig för att behålla namnet. Du uppgraderar ju trots allt din dator och då borde den kunna behålla namnet. Det gör ju människor när dom uppgraderas, så varför kan inte din dator det? Du tänker på hur Pokémon byter namn när dom uppgraderas men bestämmer att din dator nog är närmare en människa än en Pokémon. Och om någon frågar dig varför kommer du svara att din dator är lika dysfunktionell som vilken människa som helst och inte alls lika fluffig och söt till det yttre som en Pokémon.

Du har så många planer för nästkommande år! Du tänker inte att allt kommer bli bättre, men du tänker på sånt du ska ändra. Du fick ett stativ i julklapp och du vill göra filmer. Du ska köpa förvaringslådor och försöka organisera ditt liv lite bättre. Du vill ta körkort, men vågar inte. Du vet inte var du ska få pengarna ifrån. Och du är rädd. Du vill flytta hemifrån, för du tycker det är obehagligt att vara misslyckad. Du vill fixa till din garderob, du vill lära dig sy efter mönster, för än så länge kan du bara sy efter dina hjärnmonster och det blir inte alltid så bra. Men det kan ju vara så. Du vill så mycket! Du väntar på att ditt hår ska växa, och du vill färga det i fina färger. Du tänker att nästa gång du färgar det, då ska det bli turkost och orange, för din bästis när du var liten målade alltid turkost hår med orangea slingor eller orange hår med turkosa slingor i målarböckerna. Och hon sa att hon skulle ha sitt hår så när hon blev stor. Du tyckte att hon var så modig och lite lätt galen och du avundades henne. När ni växte upp var det du som stod för dom galna kläderna och det färgglada håret. Det blir nog aldrig som man tänkt sig, tänker du i nuet och inser att det nog inte kommer bli som du tänkt dig. Men man kan ju alltid drömma.

För drömmer, det är egentligen det enda du gör numera. Du är ett hopplöst fall, du är drömsjuk. Du har tappat bort verkligheten och bor i ditt huvud eller i dina spel. Du tröstar dig med att du aldrig hade någon själ och att det är lugnt. Och sen sörjer du. Du ska stanna hemma över nyår i år. Första gången på minst fem år. Kanske sex. Du minns ärligt talat inte. Du hoppas att det blir Alfapet imorgon kväll. Och på fler rislyktor än raketer, för du bryr dig om miljön. Och dina öron.

Det senaste året har du brytt dig om dina öron mer och mer. Du har insett hur mycket din hörsel egentligen betyder, och du säger nej när folk gör den illa. Du träffar dock inte så mycket numera, men dom du träffar skriker mest. Du borde känna dig som hemma med alla som skriker, för du gör detsamma.

Du vill roa folk men du oroar dig över att du har fel kön. Du vet att det inte är okej att vara tjej och samtidigt existera. Den kollektiva uppfostran har lärt dig det. Den har även lärt dig att äta med kniv och gaffel och eftersom du skiter i det så kan du lika gärna skita i allt annat tråkigt du lärt dig som saknar någon som helst verklig förankring.

Du vill fungera men när du väl börjar fundera så går allt åt helvete. Och du bestämmer dig för att du nog inte vill ha ett nytt år. Du uppnådde dessutom inte kraven för att få levla upp så du måste nog stanna kvar på 2011. Eller? Är det inte så reglerna är? Finns det ens regler?

Du tycker det är konstigt att tänka på hur världen skulle fortsätta även om du försvann. Och du kan inte bestämma dig för om det är betryggande eller bara skrämmande. Så du fortsätter drömma. Och skiter i allt.

Höjdpunkter den 23:e.
Jag klarade en stygg och mäktig magiker i Skyrim. Och jag genomgick inget giftemål med en get. Och jag skrämde folk. Och jag söp med en demon av något slag. Sexig typ. Gav mig spö. Alltså. Ett spö; en stav. Snäll fast galen.

Inges mamma blev glad för jag bakade muffins till henne och hon fick dom av Inge idag. Yay.

Louise ringde. Vi pratade i 37 minuter. Jag tycker om henne. Det är så bra, vi har inte träffats på jättelänge (månader? År?), men när vi pratar med varandra så är det som om det var igår vi träffades senast. Vi kom fram till att hon var en hypokondriker och att vi båda säkerligen hade aids eftersom man inte riktigt märker när man har det till att börja med. Och ja, lagen om all jävlighet kommer göra så jag faktiskt kommer få aids bara för sakens skull.

Mina katter var mycket mjuka och fina. Muffins låg och sov i min säng hela dagen. Tills hon vaknade dvs, sen ville hon hjälpa mig att spela. Eller. Hon ville vara så nära mig hon bara kunde, tigga till sig gos och annat mysigt, så hon hoppade upp på mitt ryggstöd och sen ner i knäet och upp på tangentbordet och ner i knäet och ner på golvet och upp i knäet och flera varv runt och massivt mycket gos hela tiden.

Mamma klippte mig idag. Hon jämnade till mitt bakhuvud. Håret på bakhuvudet, inte själva skallen. Sen gav hon sig på min lugg och håret som ramar in ansiktet. Då fräser jag. Det liknar en pottfrilla, lite grand. Jag tänker ignorera det. Jag är för trött.

I övrigt har dagen varit skit. Jag har bara varit elak och långsam och elak och stygg. Och folk har klagat på mig. Och jag vill stundvis bara hugga folk. Folk är idioter.
Jag lagade lutfisk också. Världens skummaste mat. Hör hemma under en sten. Smakar som snor ser ut.

Jag har alltså spelat Skyrim hela dagarna (ja, åtta timmar i streck, kanske gå på toa en gång och sen en längre paus för mat och gos och sen Skyrim i två till fyra timmar till). Men idag tjatade jag till mig att vi skulle åka till Chokladfabriken som ligger utanför Linköping, i Ljungsbro närmare bestämt. Jag var så glad och uppspelt men i slutändan blev jag bara besviken på det. Det tog en och en halv timme att ta sig dit med buss och biljettsystemet strulade. Butiken var pytteliten och allt var inte så megabilligt som jag ville och utbudet inte så stort heller. Och jag vet att det är korkat att åka dit strax innan jul om man inte är ett stort fan av julgodis. Men. Ja. Julgodis är gott, fast jul är trist. Jag åkte därifrån 241 kronor fattigare men med julklappar till mina korvar till syskon, vilket var mitt mål.

Inge klagade förresten på att jag spelade så mycket. Jag lät hälsa honom att många nördpojkar gladeligen skulle byta plats med honom. Plus att min pyjamas är väldigt fin och det är trevligt att leka pyjamasmannen i den.

Min mamma har till och från prenumererat på Amelia. Vi brukar säga att det är tantporr. Och sånt är helfestligt. Dom har även tävlingar i den, och i somras deltog jag i en sån. Dom hade vinstregn. Och tydligen så vann jag. Jag valde vinst själv, men jag var kanske inte så seriös, för jag valde ett brun-utan-sol-kit. Alla som känner mig vet att jag är blek, och det självvalt. Så det känns ganska så galet att numera äga ett mycket tjusigt brun-utan-sol-kit från The Body Shop. I somras var jag rätt så besatt av att skaffa mig en inverterad solbränna (brun där man är vit och vit där man blir brun när man solar) men dom brun utan sol-servetterna jag köpte sög. Det kan ha varit därför jag tävlade om det där kitet. I vilket fall som är jag glad, för jag vann. Och jag kommer självklart använda det. Det kanske till och med gör att jag ser mänsklig ut. Det medföljde också en parfym. Den luktade gott, men Jonna sa att den luktade tant. Det är okej. Jag är en tant. För jag läser tantsnusk. Genrellt. Och en sjuhelvetes massa cyberpunk. Just nu. Inte kombinerat dock.
Party on.