Den hungriga Emman

Idag har jag varit hungrig. Hela dagen. Och jag drömde massor med fruktansvärt hemska drömmar. Jag tycker verkligen inte om mina drömmar. Det är förvirrande och för verkligt.

Igår glömde jag skriva, att medan jag var på Myrorna så ringde Victor och var överlycklig över att han, på sin praktik, fått lära sig att göra en deg-snopp.

Jag vaknade idag och var hungrig. Tvingade mig upp för att göra omelett (något jag aldrig tidigare i mitt liv gjort, ska tilläggas. Omelett alltså, för gått upp ur sängen mot min vilja har jag gjort för många gånger. Tack för det, skolplikten!). Och Inge trodde det var middag. Det var det inte. Det var frukost. Jag var fortfarande hungrig efter det. Och jag behöver äta mig mätt var tredje timme, på ett ungefär. Jag började läsa “Dubbelgångaren” av Fjodor Dostojevskij i brist på bättre saker. Och ja, jag menar läsa en fysisk bok med mina ögon. Den här utgåvan är från 1970-talet (den kom ut 1846 första gången) och värdelöst översatt. Mina teorier om varför. 1, Dostojevskij hatade grammatik. 2, översättaren kunde inte ryska. 3, den är inte översatt av en människa utan av en föregångaren till Google translate. 4, enligt förordet så har den aldrig tidigare översatts till svenska så dom kanske bara tog en engelsk översättning, översatte från den till svenska och hoppades att ingen skulle märka något. 5, översättaren blev sexuellt frustrerad medan han jobbade med den här boken och la en rejäl jävla sats över det färdigöversatta manuskriptet, vilket ledde till att tryckeriet fick improvisera lite. Teori nummer 5 skulle faktiskt kunna förklara varför en del meningar är sjukligt långa och saknar skiljetecken på rätt ställen. Jag har bara kommit till mitten av det fjärde kapitlet men har redan hittat minst ett stavfel. Och ibland (läs: ofta) måste jag läsa texten högt för att kunna förstå vad som menas. Dels för att huvudpersonen är minst sagt galen och dels för att det svenska språket gång på gång blir våldtaget av vedervärdig grammatik.
Men tillbaka till min hunger. Vi tvättade också. Så jag ska sova på Harry Potter i natt. Och vi (läs: jag) gjorde pizza. Fick mat först klockan, eh, åtta på kvällen kanske. Mitt blodsocker var nere på 3,8 klockan 15.44. Inge tog det på mig för jag. Jag vet inte varför. Mitt finger domnade bort efter det i alla fall. Han är en hypokondriker och tror att jag lider av konstant lågt blodsocker. Jag tror att jag får lågt blodsocker lätt för jag är så lång och alltid fryser. Jag skiter i vilket så länge jag får mat. Den enda maten jag fick var en advokado. Vilket är gott men långt ifrån mättande. Vi gjorde pizza. Med bacon och svamp. Och jag bröt ihop och grät panikartat till slut för jag var så hungrig och först då började Inge egentligen bry sig och gav mig mat. Som jag hade ägnat flera timmar åt att laga.
Jag hatar att folk inte kan läsa mina tankar om när jag är hungrig. Måste man säga till folk att man faktiskt håller på att dö lite grand? Blergh.

Sova. Adjö.
Ps är hungrig igen. Det var tre timmar sen jag åt och då blev jag inte riktigt proppmätt.