Strulafton

Ett på julaftons morgon. Snön är osynlig och ångesten biter hårdast. Halsen gör ont och näsan är täppt. Men det är okej för det kommer bli värre.

Höjdpunkter den 23:e.
Jag klarade en stygg och mäktig magiker i Skyrim. Och jag genomgick inget giftemål med en get. Och jag skrämde folk. Och jag söp med en demon av något slag. Sexig typ. Gav mig spö. Alltså. Ett spö; en stav. Snäll fast galen.

Inges mamma blev glad för jag bakade muffins till henne och hon fick dom av Inge idag. Yay.

Louise ringde. Vi pratade i 37 minuter. Jag tycker om henne. Det är så bra, vi har inte träffats på jättelänge (månader? År?), men när vi pratar med varandra så är det som om det var igår vi träffades senast. Vi kom fram till att hon var en hypokondriker och att vi båda säkerligen hade aids eftersom man inte riktigt märker när man har det till att börja med. Och ja, lagen om all jävlighet kommer göra så jag faktiskt kommer få aids bara för sakens skull.

Mina katter var mycket mjuka och fina. Muffins låg och sov i min säng hela dagen. Tills hon vaknade dvs, sen ville hon hjälpa mig att spela. Eller. Hon ville vara så nära mig hon bara kunde, tigga till sig gos och annat mysigt, så hon hoppade upp på mitt ryggstöd och sen ner i knäet och upp på tangentbordet och ner i knäet och ner på golvet och upp i knäet och flera varv runt och massivt mycket gos hela tiden.

Mamma klippte mig idag. Hon jämnade till mitt bakhuvud. Håret på bakhuvudet, inte själva skallen. Sen gav hon sig på min lugg och håret som ramar in ansiktet. Då fräser jag. Det liknar en pottfrilla, lite grand. Jag tänker ignorera det. Jag är för trött.

I övrigt har dagen varit skit. Jag har bara varit elak och långsam och elak och stygg. Och folk har klagat på mig. Och jag vill stundvis bara hugga folk. Folk är idioter.
Jag lagade lutfisk också. Världens skummaste mat. Hör hemma under en sten. Smakar som snor ser ut.